Här ligger jag i sängen, måste egentligen passa på att sova när Jack sover då jag vet att natten kommer dra fylld av matande och nattande. Varannan timme. Så ofta vaknar plutten för att äta.
Vad ska man säga, man är helt färdig. Varför ska man måla upp nån fasad av att allt är så skimrande rosa när det ofta är grått? Jag tänker inte vara en av dem som låtsas som att allt är perfekt!
Att Jack kom till världen är ju det bästa som någonsin hänt mig. Men bara för det betyder det inte att jag inte är helt slut om dagarna och redan less på babyskrik. Sen ska man prioritera: sömn eller mat. För båda verkar inte hinnas med. Och väljer man sömn så går det aldrig att ta ikapp de många timmarna man är vaken på natten.

Jack, mamma älskar dig men herregud vad jobbigt det är just nu.

Kram