Tur som fan att vi försov oss igår. Vi skulle vara vid Stena Terminalen 8.15. Jag vaknade av min inbyggda "fan-nu-har-du-allt-försovit-dig" klocka 8.10. Panik in i en taxi 10 minuter senare. Vad var turen kan man ju undra. Jo turen var att jag inte hade någon tid att vela. Jag kunde inte vela om frisyren eller byta kläder 4 gånger och gnälla över vilka skor som passade bäst därefter.

Däremot kom veligheten smygandes ikväll. Seb skulle ut en liten stund. Skulle jag haka på?
Min velpott hjärna gick på högvarv.
"Klockan är ju 21.30 det kanske är lite sent. Eller vafan vad ska jag göra hemma? Sitta och uggla? Nej men jag ska ju upp tidigt till jobbet. Fast å andra sidan behöver jag inte dricka någon alkohol. Ja men orka åka till masthugget. Fast det går ju inte ens nåt bra på tv...."
Och så höll jag på men passade ändå på att göra iordning mig samtidigt. Sen hann klockan bli tio och jag hann aldrig vela mer, det blev försent helt enkelt.

Jag är så trött på veligheten! Den förstör ju vardagen. Vad ska man äta? Vad ska man ha på sig? osv osv..

Förstår om folk blir trötta på mig, jag har fått nog av mig själv!

Har för övrigt haft en kanon helg ändå:)