Dag 3.

Nu börjar det gå upp för mig att han faktiskt inte kommer tillbaka. Trots att jag hoppas så innerligt att han ska komma jamandes och hoppa upp i mitt knä, och be mig klappa honom.

Där han låg, när Söder fick hämtat honom, ligger nu en bukett plockade vilda blommor/ogräs. Tyckte det kunde varit fint men det kändes rätt fattigt.

Folk som inte själva mist ett djur förstår nog inte hur hårt det tar. Det känns som om det lika gärna kunde varit en människa som jag kände.

Min älskade lilla prins, jag saknar dig så!